"Allt man vill, det kan man"

NAMN: Hanna Tapio Pedersen
ÅLDER: 24 år
FAMILJ: Sambon Andreas och 3-åriga dottern Alva
BOR: I Täby, Viggbyholm
JOBBSTATUS: Utbildad florist, har haft fast anställning som personlig assistent. Studerar nu till sjuksköterska och jobbar på gruppboende för personer med Downs syndrom.

Livet gick som en dans för småbarnsmamman Hanna Tapio Pedersen 24, när hon fick fast anställning som personlig assistent i Norrtälje. Kort därpå dog brukaren och Hanna fick uppsägningsbeskedet på begravningen. – Det kändes inte bra, säger Hanna.

Det är en solig dag i Täby. Koltrasten sjunger och vi är på väg att besöka Hanna Tapio Pedersen. Hon bor med sin sambo Andreas, och deras treåriga dotter Alva i Viggbyholm, Täby.

Hanna är en ambitiös tjej, som vill göra skillnad i människor liv. När man möter hennes beslutsamma blick, så blir man övertygad om att det är just det hon kommer att göra, – en skillnad.

Hanna växte upp i skärgården på Väddö, tillsammans med fem andra syskon och två föräldrar. Där på landet var det fullt av liv. Liv från barnen, påfågeln, kalkonen och grisarna. Hanna älskade att sjunga och spela gitarr, vilket innebar att hon ofta blev tillfrågad att sjunga på dop, bröllop och fester.

Som nummer fem i barnaskaran, lärde hon sig tidigt att ta ansvar. Syskonen hjälpte varandra och curling fanns inte i vokabuläret. Hon älskade sin familj och livet på Väddö, men kände att stanna kvar inte var ett alternativ.

Från florist till personlig assistent

På gymnasiet studerade Hanna till florist. Hon funderade över sitt yrkesval en del, och kom fram till att hon ville jobba mer direkt med människor. Hanna väljer då att jobba som personlig assistent.

Hon blir gravid, men pappan till barnet lämnar henne under graviditeten. Hanna tänker: ”Två veckor sörjer jag, sedan måste jag gå vidare.” Vilket gör henne stark som en tigermamma, en riktig fighter. Hon föder sedan dottern Alva. Ett bra tag senare träffar Hanna Andreas, som numera är Alvas pappa.

Hon får sen veta att hennes visstidstjänst blir en tillsvidaretjänst. Livet ler igen mot Hanna. Kort därpå dör brukaren och Hanna blir varslad. På brukarens begravning får hon papper på sin uppsägning.

− Oj, oj, oj. Vad skulle man säga? Jag som aldrig hade varit arbetslös tidigare. Jag har alltid sett till att skaffa jobb, körkort och bil. Vad skulle jag göra nu? Jag var så glad när jag fick fast anställning, i och med att jag var ensamstående med Alva, berättar Hanna.

Var fick du styrkan ifrån?

− Jag mindes min mentor på gymnasiet som gav mig ett brev när vi slutade skolan. ”Allt man vill det kan man,” skrev hon. Det är viktigt att komma ihåg att det är jag som väljer i livet. Jag har absolut förståelse för de som gräver ned sig. Men det gäller att inte ge upp, att inte ta alla nej personligt, menar hon.

Målmedveten som hon var, och är bestämmer sig Hanna för att flytta från Väddö. Hanna drömmer om att studera till sjuksköterska.

− Min förra enhetsledare kontaktade mig och berättade om Omställningsfonden. Jag fick då kontakt med Kina Moby på Omställningsfonden. Jag har sällan träffat en sådan fin människa som Kina. Hon såg mig, och trodde på mig. Det kändes som jag betydde något, hade ett värde. Hon sa: ”Nederlag är inte hela världen, vi tar nya tag nu,” när jag stötte på problem, berättar Hanna.

Satsade högt

Hanna berättar vidare om hur de såg över hennes liv och framtida möjligheter. De jobbade med hennes CV och andra handlingar. De sågs varje vecka i början, och ringdes och mailades, förklarar Hanna. Hon får sedan anställning som florist vid Odenplan, i närheten där hon tillfälligt bor. Det är många sökanden, men Hanna tror att stödet från Kina och det upputsade CV: t var det som gav henne både självförtroendet och det nya jobbet. Hanna berättar för Kina om drömmen att bli sjuksköterska.

− Jag var helt inställd på att plugga till undersköterska först. Men både Kina och en vän tyckte att jag skulle satsa på sjuksköterska på en gång, om det var det jag helst ville bli. Jag gjorde högskoleprovet två gånger. Jag hade även bra betyg. Men jag kom jag in på andra urvalet till Ersta/Sköndal och på reserv till Röda korsets högskola, som var mitt första handsval. Jag började på Ersta, men bytte sedan till Röda korset, som är mer globalt inriktade.

Hanna fick hjälp av Omställningsfonden med kurslitteraturen och ekonomiskt stöd för att klara ekonomin under studietiden. Hon beräknas vara färdig sjuksköterska i januari 2017. Men först kommer ett bröllop däremellan. Drömmen är att åka till Svalbard på smekmånad. Men det blir nog Astrid Lindgrens värld, säger Hanna och skrattar.

Till personer i liknande situation säger hon:

– Allt man vill det kan man, även om jag vet att det kan vara jättetufft att förlora jobbet. Men det är viktigt att ta tag i det på en gång, och det finns stöd, även om det är du som måste göra ”själva jobbet.”

Text: Birgitta Stolt
Foto: Theresia Jatta Köhlin