"Jag är en klokare människa nu"

NAMN: Mark Barnard
ÅLDER: 42 år
FAMILJ: Sambo Malin, och barnen Jasmine och Sally
BOR: I Lomma
JOBBSTATUS: Nytt jobb som servicechef i barn- och skolförvaltningen

Som 21-åring kom han till Skåne som kärleksinvandrare och blev kvar. Mark Barnard är engelsmannen som klättrat högt på karriärsstegen och fallit hårt mot marken. Arbetslösheten blev hans ögonöppnare.

Bilen rullar in i ett bostadområde med välansade rabatter. Vi har kommit till Lomma i Skåne.
I slutet på gatan bor Mark Barnard med familj.

Ljudet av hundskall hörs.

− Lizzy, come here. Hon är inte farlig, det är ingen fara, säger Mark på skånska med engelsk brytning.

Vi går in i huset som är alldeles nyrenoverat – kök, badrum och vardagsrum. Här har Mark spenderat mycket av sin tid efter att han blev uppsagd i början av 2012.

− Jag kan säga att min sambo är väldigt kär i mig just nu, säger Mark och skrattar varmt.

Mark är en lång man med ett smittsamt, bubblande skratt. En” handyman” som under året även blivit duktigare på att laga mat, tvätta och diska. På golvet bredvid honom sitter hans trofasta vän, Staffordshire bullterriern Lizzy.

Följer sitt hjärta

Vi spolar bandet tjugo år bakåt. Året är 1992 i Kingston Upon Hull, England. Mark Barnard har ett bra jobb som inredningssnickare, lägenhet och bil, då han beslutar sig för att lämna allt för att flytta till sin kärlek i Lomma i Sverige. Han gör det och börjar då på ruta ett med SFI, (Svenska För Invandrare.)

Hans attityd: ”Why not, let´s try,” ger honom sedan jobb efter jobb i 90-talets Sverige då byggbranschen är i djup kris. Men trots stor arbetslöshet får Mark vaktmästarjobb, snickarjobb, och en långvarig tjänst som driftansvarig i Lomma kommun för hela serviceenheten under elva års tid.

Mark träffar sin nya kärlek Malin, får dottern Sally och köper ett fint hus. Life treats him well, kan man säga.

Men då gör livet en oväntad u-sväng.

− I slutet av december 2011 blir jag inkallad till möte med bland annat socialchefen. Hon säger att de behöver spara 60 miljoner kronor under en fyra-års period, samt att de ska omorganisera. Hon uttrycker hur nöjda de varit med mitt arbete, men att de är tvungna att säga upp mig. Det var som ett slag under bältet, jag mådde illa … det var tacken för det jobb man gjort.

Det är en ny chef som säger upp, och Mark skräder inte orden: ”Det var lätt för dig att säga upp mig, du känner ju inte mig,” säger han till henne.

Mark går till facket. I 15 år har han jobbat i Lomma kommun och aldrig gjort något fel, som han uttrycker det.

− De sa att de skulle strida för mig, men jag blev mycket besviken på dem.

Facket berättar att från och med första januari 2012 är det något som heter Omställningsfonden som han ska ha kontakt med. De ska hjälpa honom till en ny sysselsättning.

Mark blir då kontaktad av Lisbeth Pinotti, rådgivare på Omställningsfonden.

– Hon frågar mig: ”Vad behöver du Mark?” Hon var verkligen rätt kvinna på rätt plats.

Lisbeth kopplar ihop Mark med Bengt Johansson på Aventus, en av Omställningsfondens specialister.

Självbilden får sig en törn

Mark strör superlativ över Bengt Johansson. Han beskriver honom som en mogen herre med erfarenhet, engagemang och som alltid har tid för Mark. Av Bengt får han lära sig att skriva CV, personligt brev och får även en kurs i intervjuteknik.

Mark menar att kurserna var avgörande för att han skulle få jobb. På intervjuteknikkursen fick han bland annat öva sig i vad man bör säga om sig själv på en anställningsintervju.

– Jag sökte 62 jobb och kan konkret se vad kurserna gjorde. Först efter att jag filat på det personliga brevet och mitt CV fick jag komma på anställningsintervjuer. Utan intervjuteknikkursen hade jag nog börjat berätta: ”Jag föddes i Hull 1971 och så vidare,” säger Mark och skrattar.

Men jakten på jobb, all väntan, och renoverandet i hemmet gör att han får diskbrock och blir liggandes i flera veckor. Mark får gå på starka morfintabletter samtidigt som han får sjukgymnastikträning, två gånger i veckan i sex månader. Han noterar även hur vänner och grannar börjar dra sig undan. Han uppfattar det som de inte längre vet vad de ska prata om. Vem är Mark nu – utan jobb?

Hans självbild och självförtroende får sig en ordentlig törn. Men genom att fokusera på trädgård och hus kan han fly vardagen, om bara för en stund. Mark är beredd att söka jobb långt under sin kompetens. Han klättrar på väggarna.

– Jag minns hur Lisbeth Pinotti sa: ”Mark, tar du steget tillbaka nu så kommer det ta tid innan du är tillbaka där du är nu. Gör inte det.”

Arbetslösheten gör Mark mer empatisk

Mark tar med sig alla lärdomar in i anställningsintervjuerna och får beröm för sitt fina CV och brev. Och det ger resultat. Han får jobb som servicechef inom barn- och skolförvaltningen. Från och med april 2013 basar han över cirka 25 personer inom tolv förskolor och två högstadieskolor. Mark nämner hur mycket han saknat den sociala biten man får på en arbetsplats.

Han berättar att det framför allt var de kontinuerliga träffarna med Bengt som höll honom uppe när det var som tuffast. Att Bengt fanns där och ingav honom nytt hopp när allt såg som mörkast ut.
– Arbetslösheten var en ”eye-opener.” Det har inte varit en lätt resa. Och jag har fått en sådan förståelse för ensamstående som blir utan jobb, de som inte har någon ekonomisk buffert. Jag känner verkligen med dem. Efter den här tiden kan jag säga att jag har blivit en klokare och mer empatisk människa.

Text: Birgitta Stolt
Foto: Mats Petersson