"Lita på magkänslan i alla knepiga situationer"

NAMN: Paul Sirugo
ÅLDER: 46 år
FAMILJ: En dotter 11 år, och en son 15 år
BOR: I Kungsbacka
JOBBSTATUS: Paul jobbar deltid som lärare i matte, fysik och som IT-lärare, samt driver eget som vandringsresearrangör.

Efter att ha spenderat halva sitt yrkesliv som lärare på Fässbergsgymnasiet i Göteborg, blev han uppsagd, Paul Sirugo. Nu börjar andra halvlek i livet, med siktet inställt på Europa.

Himlen är inte oskyldigt blå, utan genomgrå. Det ösregnar i Göteborg.

Idag ser man inte många ”goa gubbar.”

Fotograf Theresia och jag hoppar på buss 25 mot Balltorp och tar oss till Fässbergsgymnasiet, 20 minuter från stan. Den stora skolgården är tom, fylld av spegelblanka vattenpölar. Därinne i de ekande korridorerna möter vi Paul Sirugo, lärare på skolan.

Det är få elever och lärare på skolan. Flyttkartongerna står uppradade i biblioteket. Bibliotekarien packar ihop böckerna, hylla för hylla. Många lärare är uppsagda och skolans gymnasieverksamheten för de nationella programmen kommer upphöra. Gymnasiesärskolan ska fortsätta, och resten blir grundskoleverksamhet.

Vi är här för att höra Paul berätta mer.

Elevunderlaget tunt

Paul Sirugo har jobbat på skolan i 20 år, och är lärare i åtta ämnen, i bland annat: matte, fysik, digitalt skapande och webbteknik.

För ganska exakt ett år sedan blev han och många av hans kollegor uppsagda. Som på många gymnasieskolor landet över, var elevunderlaget för tunt.

− Det började med att vi för ett par år sedan fick vi den typen av ledarskap som ville ha all kontroll själv. Allt som var inkört förstördes. Engagemanget dog ut. Vi lärare blev uteslutna från möten. Jag var chockad över utvecklingen, berättar Paul.

Lika chockad som Paul var många av hans kollegor, och en efter en började de lämna det sjunkande skeppet. Många anade oråd om var utvecklingen var på väg.
Så kom det ett mail från förvaltningschefen. Där stod att fler och fler elever sökt sig till gymnasieskolorna inne i centrala Göteborg. För få elever hade sökt sig till Fässbergsgymnasiet, så ledningen blev tvungen att varsla en stor mängd av skolans lärare. Det kom i flera vågor.

På andra sidan dörren

Efter varslet blev Paul kallad till ett möte med Omställningsfonden, som hölls på den intilliggande Krokslättskolan.

− Först var det ett gemensamt möte och sedan fick jag möjlighet att träffa en rådgivare i enrum. Anita Sandström som blev min rådgivare, var väldigt lyhörd och hjälpsam, klartänkt och enkel att ha och göra med. Jag fick många tips, om A-kassan bland annat. Det jag inte visste, tog hon reda på. Det gav mig en känsla av att när jag går ut genom den där hemska dörren, så står det någon där… någon som bryr sig.

Paul berättade för Anita om sina planer som han smitt under de senaste åren. Han hade under alla åren på Fässbergsgymnasiet tagit med sig kollegor ned till Schweiz och Italien på vandringsresor.

Det bästa av två världar

2006 registrerade han sitt företag med fokus på vandringsresor till Schweiz och Italien. Nu såg Paul sin chans att tjäna sitt levebröd på resorna, kombinerat med läraryrket.

Kärleken till läraryrket ligger långt bak i släkten. Pauls pappa, moster, farbror och kusin, har alla varit lärare. Själv upptäckte han sin fallenhet för yrket i sin ungdom när han hjälpte sin flickvän med matten under sista terminen på gymnasiet. Han lyckades förklara så hon förstod.

Under hösten 2015 kommer han att jobba två dagar i veckan på en skola i Lerum, samtidigt som han tar med sig grupper ned till bergen i Schweiz och Italien. Paul hyr även ut sitt torp till turistande tyskar och holländare, och tar uppdrag som fotograf.

Aldrig bli beroende av någon

Paul Sirugo är halvitalienare, pappa italienare och mamma svenska. Från pappa lärde han sig att allt man vill i livet, det får man lära sig själv. Så även med språken som Paul pratar, tyska, italienska och engelska. Italienska fick inte pratas i hemmet, så var tron på 70-talet, men han lyckades ändå plocka upp språket på somrarna hos farfar Paolo i Torino, Italien.

− Farfar Paolo Sirugo var min viktigaste förebild i livet. Jag minns honom som en person som kunde ge 100 procent av sig själv i varje ögonblick. Jag träffade honom bara när jag var barn, ett par veckor varje år när vi åkte till Italien för att träffa min pappas släkt. Han var alltid glad och gav allt från sitt hjärta. Han skyddade mig och stack till mig en glass då och då. Det var liksom han och jag.

Pauls ledord har under livet varit: ”Bli aldrig beroende av någon, bli aldrig strandsatt – var i världen du än befinner dig.”

Den värdegrunden har gjort Paul till en self-made man, med många strängar på lyran.
Råd han ger till andra uppsagda är:

− Se till att hela tiden se om ert hus. Håll kära intressen vid liv, och försök göra något kreativt av dem. Lita på magkänslan. Den är alltid rätt. If the bird and the book disagree, always listen to the bird.

Text: Birgitta Stolt
Foto: Theresia Jatta Köhlin