"Våga sikta högt"

NAMN: Kenji Claesson
ÅLDER: 31 år
FAMILJ: Fru Madeleine
UTBILDNING: Teknisk fysik
BOR: I Katrineholm, ska flytta till Norrköping
JOBBSTATUS: Jobbar på Saab i Linköping som systemingenjör.

Kenji Claesson vet vad det är att söka jobb, men att inget få. Han blev uppsagd som sjukhusingenjör i Umeå, och sökte sen jobb i 1,5 år. Fasta rutiner, träning och hjälp att inte förlora fokus, var bland annat det som ledde honom till nytt jobb.

Tåget rullar in på Katrineholms tågstation.

Ut kommer en kille i illgrön skaljacka, röd Fjällräven ryggsäck och oranga converse.
Han ger ett samlat, ordnat och ödmjukt intryck.

Killen heter Kenji Claesson och har just avslutat jobbet för dagen, på Saab i Linköping.

Solen går sakta ner, så vi passar på att bege oss till Djulösjön för att ta några porträttbilder i naturen, innan det mörknat helt.

Vi tar oss sedan till Katrineholms enda öppna restaurang, café Sultan. Det är mycket folk, och det surras rejält.

En flyttfågel

Kenji är en kille som är van att med jämna mellanrum byta stad och land. Uppväxt med en japansk mamma och en svensk pappa, så har det blivit en del resor. Redan som fyraåring så flyttade Kenji och hans två år yngre bror Jonas med föräldrar till en liten by utanför Zürich i Schweiz.

Kenjis pappa hade då fått jobb på ABB i Schweiz. Det blev tio lyckliga år i Schweiz, enligt Kenji. Mycket slalom och snowboard på helgerna.

– Det jag minns att jag tänkte på när vi kom tillbaka till Sverige, var hur kaotiskt det var i klassrummet. Eleverna lyssnade inte på lärarna. Men man anpassade sig snabbt. Sen gick jag naturvetenskaplig linje på gymnasiet, och började direkt på Universitetet efter gymnasiet. Jag hade inget behov av att resa, jag vill plugga och komma ut i jobb, säger Kenji som läste teknisk fysik på Universitetet.

Fick stanna kvar

Examensjobbet gjorde han 2009 på sjukhuset i Umeå, och fick sedan förfrågan om att stanna kvar och jobba. Där fick han bland annat arbeta med medicinskteknisk utrustning som ultraljudsapparater och blodtrycksmätare. Fyra och ett halvt år blev det på sjukhuset.

– Vi var fyra personer som blev varslade. Jag fick sex månaders uppsägningstid. Precis sex månader senare blev min fru klar med sin dietistexamen, och fick jobb i Hudiksvall i februari 2014, så vi flyttade dit.

Viktigt att fylla på

Han sökte massor av jobb mellan Sundsvall och Gävle, men utan framgång. Det var tufft för Kenji med alla nej. Det kändes som om ingen ville ha honom, att han inte dög. Men han såg till att hålla modet uppe, genom att gå upp samtidig som frun på morgonen. Han tränade, bakade och promenerade i naturen, för att ständigt fylla på, och inte gå ned sig mentalt.

– Efter jobbet i Hudiksvall fick min fru en fast tjänst i Katrineholm på landstinget. Så vi flyttade igen. Och då fick jag kontakt med Anne Hultenberger på Omställningsfonden, som var ansvarig i den här regionen. Hon var väldigt rak på sak och peppande. Hon lärde mig att tyda annonser, satsa på kvalitet istället för kvantitet. Hon hjälpte mig att göra om mitt CV, och plocka ut nyckelorden i mitt personliga brev. Hon hjälpte mig även att framhäva det jag var duktig på. Och så listade vi alla företag jag ville jobba på.

Kenji berättar hur Anne lärde honom att sikta lite högre, vilket också gav napp till slut.

Framhävde sina styrkor

Kenji fick till slut komma på intervju till Saab i Linköping, vilket var ett av hans drömjobb. Efter ett antal intervjuer och en del väntan, fick han beskedet att han fått jobbet. Han ringde direkt till sin fru och efter det ringde han Anne, och berättade den goda nyheten. Nu skulle han programmera mjukvara för Gripenplanen. Kenji kunde inget om plan, så han har fått gå ett antal interna utbildningar.

Nu ska han och frun göra sin nästa flytt snart, som de hoppas bli den sista, på väldigt länge. Det blir Norrköping, så de hamnar mitt emellan städerna de båda arbetar i.

Råd som Kenji ger till andra uppsagda.

– Det är viktigt att få till en bra ansökan, CV och personligt brev som sticker ut från mängden. Våga framhäva dina egna styrkor och våga sikta högt. Det är bra om någon kompis kan titta på dina ansökningshandlingar och komma med ärlig feedback. Jag tror att det var stödet och tipsen från Anne som gjorde att jag faktiskt fick jobbet till slut.

Text: Birgitta Stolt
Foto: Theresia Jatta Köhlin