"Vem vill ha en 60 åring som varit på samma plats i 32 år?"

NAMN: Eva Lundell
ÅLDER: 60 år
FAMILJ: Gift och tre barn, 38, 35 och 27 år och två barnbarn, 4 och 7 år
UTBILDNING: Utbildning Ingesunds Folkhögskola i Arvika. Musiklärare i piano, fiol och blockflöjt
BOR: I Storfors
JOBBSTATUS: Jobbar i Storfors kyrka som kantor på 40 procent och på Folkets Hus på 30 procent. Läser på en kantorsutbildning i Ransäter på heltid.

Efter 32 år som musiklärare, blir Eva Lundell uppsagd från sitt jobb på musikskolan i Storfors. Eva känner sig hopplös, bitter och uppgiven, men då öppnas ett fönster på glänt.

Upphöjd över alla. Med kyrkorummet som fond, och den mäktiga norska orgeln framför sig, sitter kantor Eva Lundell och spelar julpsalmer i Storfors kyrka.

Hon drar i spakarna, och spelar på de stora tangenterna. Med fötterna trampar hon upp och ned. Eva får sträcka sig, för att nå pedalerna ordentligt. Orgelmusiken låter pampig och ljudet basuneras ut i det sakrala kyrkorummet.

Att spela orgel är nytt och inte helt okomplicerat för Eva Lundell, som varit musiklärare i 32 år på musikskolan i Storfors.

Men låt oss ta det från början.

Musiken – funnits med sedan barnsben

Eva växte upp i Surahammar, i närheten av Västerås, med en yngre bror och pappa som var lärare och mamma som var nattvakt på ålderdomshem. Uppväxten enligt Eva var lugn och trygg. Musiken fanns med sedan barndomen, som en trofast vän. Pappa var musikalisk, han spelade och sjöng i hemmet. Redan som 15-åring flyttade Eva sedan till musikgymnasiet i Karlstad. Målet var klart. Det var musiken hon ville satsa på. Hon bodde då ensam i en liten lägenhet, och fick klara sig själv, redan i tidig ålder.

Det här gjorde att Eva mognade fort. Efter Karlstad blev det musiklinjen på Ingesunds Folkhögskola i Arvika, och sedan flytt till Kristinehamn och cirkelledarutbildning.

– Jag fick sedan jobb som musiklärare på musikskolan i Storfors, 1982. Jag tyckte det var så roligt att jobba med barn. Barn har inte spärrar på samma sätt som vuxna har. I 32 år jobbade jag med både barn och vuxna. Det var luciatåg, jul- och vårkonserter, och varje år hade vi musikläger, en vecka om året. Mitt mål har alltid varit att barnen ska ha roligt med musiken, berättar Eva.

All kontakt med barnen

Hon säger att det roligaste och bästa med de 32 åren i musikskolan har varit all kontakt med barnen. Vissa av barnen har sagt till henne: ” Du hade min mamma som elev när hon var liten,” berättar Eva. Hon har varit inne på andra- och tredje generationen musikelever i Storfors, där det bor cirka 3000 invånare. Storfors ligger mellan Kristinehamn och Filipstad.

Vi har nu kommit fram till januari 2014, då det beslutas att musikskolan i Storfors ska läggas ned.

–Jag läste på någon hemsida att skolan skulle läggas ned. Det fanns inga pengar för att driva den längre berättar Eva. Det snackades massor i början. Vi gjorde skrivelser och fick jättemånga påskrifter. Vi skrev bland annat konsekvensbeskrivningar, och facket försökte hjälpa oss, men politikerna hade redan bestämt sig.

Eva kände sig ledsen och värdelös. Hennes kollegor likaså. 59 år och uppsagd. Vem skulle vilja ha henne tänkte hon… hon som varit på samma arbetsplats i 32 år? Eva blev uppsagd med ett års uppsägningstid. En annan lärare gick i pension och en tredje fick börja på en skola i Torsby, långt från Storfors.

− Jag blev passiv och matt. Jag ville inte flytta från Storfors. Här har jag ju min familj och barn och barnbarn. Jag var inte glad på kommunen. Men då fick jag ett mail från Omställningsfonden. Och sedan ringde Ann-Louice Lindholm, rådgivare från Omställningsfonden. Jag fick då en jobbcoach, och fick skriva CV och personligt brev.

Var rädd och osäker

För landsortskyrkorna är det ofta svårt att få tag på kantorer. Men Eva fick då en förfrågan från Storfors kyrka om att vikariera som kantor. Hon kände sig osäker och rädd, eftersom hon inte kunde spela orgel, eller det var i alla fall länge sedan hon gjort det, så hon tackade nej till vikariatet.

Ann-Louice på Omställningfonden pratade då om att det kanske inte var det bästa att tacka nej till jobbet. Så de kom överens om en orgelspelarkurs på tio dagar under sommarlovet 2014. Det här ledde till att Eva kom att spela i kyrkan på helgerna.

Ann-Louice och en coach från RYS i Karlstad, (Riktad Yrkes Stimulans) följde med Eva till Geijerskolan i Ransäter och pratade med en person där, som lovade henne en plats på den förberedande kantorsutbildningen till hösten – om hon klarade sommarkursen och en uppspelning på orgeln. Omställningsfonden stöttade med resor, boende och diverse kostnader.

Eva klarade sommarkursen och uppspelningen på orgeln. Så hon gick sen den förberedande kursen på ett läsår, 2014-2015, samtidigt som hon jobbade lite vid sidan av.
Idag jobbar Eva i Storfors kyrka på 40 procent och på Folkets Hus på 30 procent, och så har hon börjat läsa kantorsutbildningen, som är tvåårig utbildning på heltid.

– Utan Ann-Louice hade jag aldrig gjort det här. Då vet jag inte vad jag hade gjort? Orkar jag bara det här med att plugga heltid och jobba 70 procent så blir det nog bra. Man får vara beredd på att jobba hårt. Men man måste våga, och bestämma sig för att det ska gå bra.

Text: Birgitta Stolt
Foto: Mats Petersson