Om du hamnar i en kris:

”Orka vara i det”

Att bli uppsagd från ett jobb kan vara omvälvande för många, en känslomässig förlust. Ann-Charlotte Larsen, rådgivare på Omställningsfonden påpekar vikten av att tänka att det är helt normalt att man kan må dåligt, och eventuellt hamna i en kris efter en uppsägning.

Ann-Charlotte

NAMN: Ann-Charlotte Larsen
ÅLDER: 61 år
FAMILJ: Man, tre barn och fyra barnbarn
BOR: I Blekinge
BAKGRUND: Beteendevetare. Ann-Charlotte arbetar med organisations- och ledarutveckling, förlustbearbetning, chefsrekrytering och rådgivning.
GÖR: Rådgivare för Omställningsfonden i region Öst.
MOTTO: ”Man kan ta allt ifrån människan utom en sak – den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig.”

I den svenska folksjälen finns en önskan om att vara solidarisk, öppen samt ha tillit till sin medmänniska. Något som dock inte den svenska kulturen kan tillgodoräkna sig som dygd, är förmågan att prata om det svåra, som döden, skuld och skam.

– Vi är dåligt rustade på att hantera konflikter och kriser. I vår kultur finns inte den traditionen att öppet prata om sorg, död och svårigheter. Det är ovant, jobbigt och känsligt, berättar Ann-Charlotte Larsen.

Alla är unika

Ann-Charlotte möter människor i sitt jobb som av olika anledningar befinner sig i en tid av förändring eller kris. De jobbsökare som hon träffar på Omställningsfonden har blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

Psykiatrikern Johan Kullbergs klassiska kriskurva, som ofta nämns i diskussioner kring kriser beskrivs i fem steg.

1. Chock eller förnekelse
2. Ilska
3. Köpslående
4. Depression
5. Acceptans & nyorientering.

Ann-Charlotte är noga med att betona att allas krisförlopp inte följer den här ”mallen” till punkt och pricka. Hon nämner att reaktionsmönstren ser väldigt olika ut beroende på person, vilken bakgrund man har och vilka erfarenheter man har av tidigare kriser och trauman. Ibland hamnar man i flera olika kriser samtidigt, och det kan trigga igång djupare känslor. Det kan i vissa fall även förlänga tiden innan man har ork och lust att lyfta blicken för nya mål.

– Att bli uppsagd kan för många skapa någon form av skam, en känsla av att bli bortvald. Man känner meningslöshet. Har man redan psykosomatiska besvär blir de ofta värre, även kroppsliga besvär, som exempelvis allergier. Sen kan det handla om ifall man har en extrovert eller introvert personlighet. Har man en introvert karaktär kan en del behöva sortera händelsen för sig själv, hitta ett sätt att förhålla sig till det. Inte berätta för alla om vad som hänt.

Hitta en ventil

Chockfasen är oftast rätt kort men det som sedan följer, reaktionsfasen kan se väldigt varierad ut i innehåll och längd. Man kan må jättebra ena dagen för att vara under isen nästa dag. Det är fullständigt naturligt, menar Ann-Charlotte.

”Att bli uppsagd kan för många skapa någon form av skam, en känsla av att bli bortvald. Man känner meningslöshet.”

– Det viktiga är att man är ärlig med sig själv. Att försöka fatta mod och utrycka till sin omgivning vad man behöver.

Hon nämner att det kan vara bra att hitta en ventil, som exempelvis att promenera i naturen, meditera eller hitta något annat för att bearbeta det som hänt.

Vad omgivningen däremot kan göra är att stötta och erbjuda sin hjälp. Att ha ett stort hjärta med två öron. Samtidigt som alla människor har ett eget ansvar över sitt liv.

– Ibland behöver man ta professionell hjälp, säger Ann-Charlotte. Speciellt om man fastnar i sorgen och smärtan och har svårt att ta sig vidare.

Sorgen läker ut

Var och en har sin tid för läkning, betonar Ann-Charlotte. Man kan inte sätta en gräns för en person; ”Att nu borde din sorgetid vara över.”
– Men det är viktigt att förmedla en förtröstan om att krisen eller sorgen läker ut. Det är viktigt att förstå att man inte dör, eller blir tokig som många tror. Många är rädda att tappa kontrollen över sitt liv. Att de inte kommer kunna försörja sig och sin familj. Men det är viktigt att våga vara i situationen och inte springa ifrån sig själv.

Att säga till någon som är mitt uppe i en stor livskris, att man säkert genom krisen får tag på nya dimensioner i sig själv, är lönlöst påpekar Ann-Charlotte. Men när tiden väl har gått, kan många känna, att de har utvecklats. Att de har hittat en unik tillit till sig själv och sin kreativitet.

– De har då gått från en inåtvändhet till en utåtvändhet. Då börjar öppenheten. Men alla hittar nya lösningar, det tar bara lite olika lång tid, avslutar Ann-Charlotte.

Text: Birgitta Stolt
Foto: Michael McLain